top of page
  • Skribentens bildBozena Fatyga

”Jag var så dålig på att föda!" - hur hantera traumatisk förlossning?

Gästinlägg av Bozena Fatyga, psykolog publicerad på Baking Babies

https://bakingbabies.se/2023/07/19/jag-var-sa-dalig-pa-att-foda/



För många kvinnor är förlossningen en av de mest minnesvärda och betydelsefulla händelserna i livet. Men för en del kvinnor kan det bli en traumatisk upplevelse som påverkar dem långt efteråt.


En traumatisk förlossning kan beskrivas som en upplevelse där kvinnan upplever hot mot sitt eller sitt barns liv, känner sig maktlös eller utlämnad under förlossningen. Det är den födandes subjektiva upplevelse som är avgörande. Det handlar om hur rädd hon blev och inte om vad som egentligen hände.


Erfarenheter från Sverige

I Sverige skattar vanligtvis födande kvinnor sin förlossningsupplevelse innan de lämnar förlossningsavdelningen eller vid återbesöksmottagningen. Skattningen görs med hjälp av en visuell analog skala. Där står 1 för sämsta möjliga upplevelse och 10 för bästa möjliga upplevelse. År 2016 skattade mellan 1,4 och 5,9 procent av födande kvinnor i Sverige sin förlossningsupplevelse som 3 eller lägre på denna skala.


Förlossningstrauma


Händelser som ligger till grund för traumatiska förlossningsupplevelser kan vara allt från rutinmässiga kontroller till akuta obstetriska händelser. Det är tolkningen av händelsen som hotfull blir avgörande.

En mängd olika riskfaktorer har beskrivits, inklusive tidigare traumatiska upplevelser eller psykisk ohälsa. För vissa personer kan en traumatisk förlossningsupplevelse, tillsammans med individuella sårbarhetsfaktorer och vidmakthållandefaktorer efter födseln, bidra till utvecklande av mer allvarliga psykiska tillstånd, såsom akut stressyndrom och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Förekomsten av förlossningsrelaterad PTSD är omkring 3 till 4 procent. Svenska studier tyder på en lägre förekomst av negativa förlossningsupplevelser jämfört med internationella studier.


Det finns flera sårbarhetsfaktorer som kan vara kopplade till förlossningstrauma. En av de viktigaste faktorerna är tidigare trauman i livet, såsom sexuellt övergrepp eller andra traumatiska upplevelser. Andra faktorer inkluderar bristande socialt stöd, rädsla och oro inför förlossningen, negativa förväntningar om förlossningsupplevelsen, bristande kommunikation med vårdpersonal och medicinska komplikationer under förlossningen.


Skulden och skammen

Jag kände mig som en dålig människa som inte klarade av det här. Jag tänkte att alla andra kvinnor kan ju föda, varför kan inte jag?

En faktor som kan bidra till skuldkänslor efter en traumatisk förlossning är samhällets syn på graviditet och födande. Det förväntas att det ska vara något positivt och problemfritt. Skuld och skam över att inte ha kunnat föda på ett ”rätt” sätt kan lätt uppstå. Dessa känslor kan förstärkas av en kultur som glorifierar ”naturliga” födslar och en känsla av att andra kvinnor har lyckats bättre. Detta kan i sin tur leda till att man känner sig som en misslyckad person och en dålig mamma.


Känslorna kan spreta


Att blir förälder är många kvinnor en unik situation där förväntningarna och förhoppningarna är höga. Man har längtat efter det fantastiska livet som ska komma till ens familj och har kanske försökt förberedda sig mentalt och fysiskt. Ibland kan det uppstå en diskrepans mellan vad man känner inombords och vad alla runt omkring tror att man känner. Förväntningarna om att vara lycklig när man får sitt barn är också höga.


En annan faktor som kan bidra till skuldkänslor är att det inte alltid finns en tydlig ”förövare” i en traumatisk förlossning. Kvinnan kan ha känt ansvar över att ”föda på rätt sätt” och kan känna att hon har misslyckats. Det kan det vara svårt att tänka på förlossning som en traumatisk situation, eftersom man har gått in i den frivilligt.


Å andra sidan kan personalen uppfattas som ”förövare” av den födande kvinnan. Detta beror ofta på att deras undersökningar och metoder orsakar smärta och obehag. Kvinnan kan känna sig hjälplös och dåligt bemött. Detta leder till att hon varken känner sig lyssnad på eller trygg med vårdteamet. Det kan finnas mycket ilska och besvikelse på vårdpersonal. Detta kan i sin tur leda till lågt förtroende för vården och bidra till att man avstår från att söka hjälp.


Att inte känna igen sitt eget liv

”Jag känner mig som en annan person nu, som om mitt liv är upp och ner. Allt känns så fel och jag vet inte hur jag ska komma tillbaka till mig själv igen.”

En traumatisk upplevelse kan skapa en stor känsla av att livet inte längre är detsamma. Det kan kännas som om man befinner sig i en annan verklighet där allt känns främmande och fel. Det är inte ovanligt att kvinnor beskriver känslan av att inte längre känna igen sig själva efter en traumatisk förlossning.


En del kvinnor kan hantera sitt trauma genom att undvika det både emotionellt och kognitivt. Vissa kan stänga av sina känslor helt och hållet, medan andra kan fastna i ältande och grubbel. Det inkluderar att man ägnar sig åt inre undvikanden som innebär att man inte vill eller vågar tänka på eller komma i kontakt med känslor som är kopplade till förlossningen. Konsekvensen kan bli att man inte klarar av sociala sammanhang, där andra frågar om hur det blev vilket kan leda till att man blir väldigt ensam i detta. För många kan det handla om lång tid efter förlossningen då man fortfarande inte kan prata utan att bli översvämmad av känslostormar. Även att träffa andra gravida eller vänner som har nyligen fått barn kan vara triggande.

”Åh passa på och bara njut nu!” – verklighetsglappet efter den traumatiska förlossningen


Efter en traumatisk förlossning kan många hamna i ett tillstånd av verklighetsglapp. Det är som att man lever i två olika världar samtidigt. En där allt är kaos och smärta och en annan där man borde vara lycklig och njuta av den nya bebisen. Ofta uppmanas man att ”bara njuta nu” och att ”tiden går så fort”, vilket kan kännas som en ytterligare påfrestning för den som känner sig instängd i sitt traumatiserade tillstånd.


Läkare, författare och ACT-terapeut Russ Harris definierar verklighetsglappet som en känsla av att det som händer inte riktigt stämmer överens med ens förväntningar och önskningar. Detta kan upplevas som en känsla av att vara ”ur fas” eller ”ur synk” med omgivningen. Han menar att verklighetsglappet kan uppstå efter en svår händelse, som en traumatisk upplevelse, men också i vardagliga situationer där ens förväntningar inte motsvaras.

Verklighetsglappet kan leda till obehagliga känslor som ångest, oro och depression. Ofta försöker man undvika dessa känslor genom att kontrollera sina tankar och känslor eller genom att undvika situationer som kan trigga dem. Detta kan dock leda till att man blir instängd i sitt eget huvud och inte kan leva livet fullt ut.


Det är viktigt att komma ihåg att det inte finns några snabba lösningar eller enkla vägar till läkning efter trauma. Genom att söka stöd och behandling, samt ge sig själv tid och utrymme för återhämtning kan man dock lära sig att leva med sin upplevelse på ett mer hanterbart sätt. Det går att hitta tillbaka till glädjen och meningen med livet.


Hantera verklighetsglappet


Att hantera detta verklighetsglapp som uppstår efter en traumatisk förlossning kan vara en utmaning men det finns olika vägar till läkning.


Det första steget är att tillåta sig själv att känna alla känslor som kan uppstå. Det kan handla om ilska, sorg, rädsla eller ångest. Ibland kan man känna en massa känslor samtidigt. Istället för att kämpa emot dem kan man öppna upp för dem och låta dem vara där, låta dem existera utan att försöka undvika eller ändra dem. Man behöver inte börja med de jobbigaste känslorna, utan börja istället med något som är enklare att hantera. Observera med nyfiken blick hur känslan kommer och går, ungefär som bilar på gatan.


Det är viktigt att vara närvarande i smärtan och sorgen och samtidigt tillåta negativa tankar att passera. Genom att vara nyfiken på sina reaktioner och observera dem kan man se att de svåra känslorna gradvis försvinner eller lämnar oss. Det handlar om att vara varsam mot sig själv och inte kräva för mycket på en gång.


Söka stöd


Att söka stöd och prata med någon om sina känslor kan också vara hjälpsamt. Det kan vara en vän, en psykolog eller en annan person som man känner sig trygg med och som kan lyssna på en utan att döma.


Att hitta tillbaka till sig själv efter en traumatisk förlossning kan också innebära att man behöver ta hand om sig själv på ett mer aktivt sätt. Den viktigaste faktorn för att kunna läka är att landa i trygghet, enligt traumaforskningen. Att söka trygghet i flocken – bland andra människor som kan bli din trygga bas om du har tillgång till det.


Genom att utforska olika metoder för avslappning och stresshantering kan du också hjälp för att återfå balans och kontroll i livet igen. Den som har varit med om trauma behöver få hjälp med att kunna på nytt känna sig trygg här-och-nu samt att kunna skapa lugn i sitt egna nervsystem. Många har svårt att prata om traumat och behöver stöd för att kunna observera egna tankar, känslor eller kroppsförnimmelser. Det kan leda till att så småningom kunna prata om eller tänka på sin förlossning utan att bli överväldigad och översvämmad av starka känslor. Det långsiktiga målet kan vara att återskapa känsla av kontroll för att kunna vara närvarande och engagerad i det som är viktigt för en i livet.



10 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page